Människosyn

En Saftanist försöker inte uppnå en levnadsstandard som är baserad på en tro om ett efterliv. Vi är en del av ett kretslopp och när vi förgås äts vi upp och blir en del av moder jord. Vi är olika ämnen som skänker oss glädje och sorg, lek och krig. Fast, detta hindrar ej en individuell tanke kring spirituella ting. En Saftanist kan mycket väl ha tankar och en form av övertygelse kring andlighet. Det enda som Saftanismen står fast vid på denna punkt är att det inte ska bestämma hur ditt liv levs. Lev ditt liv utefter att det är allt du får. Gör det bästa av din tillvaro och forma ditt liv på egen hand. Ifall livet ter sig mörkt och dystert, så är det med andra ord du som ser det på det viset. Det är även bara du som kan se till att ta dig ur det du ej trivs med. Som Saftanist är det viktigt att kunna se de sakerna som gläder just dig. Det är även viktigt att inte låta andra guida dig genom ditt liv, för det är ditt liv, och det är du som ska leva det.
En Saftanist lever sitt eget liv, och låter även andra leva sina. Vi följer Voltaires princip om att sköta sin egen trädgård.

Som Saftanist blandar man även den biologiska- med den humanistiska-synen. Detta för att vi nämligen alla är individer som fattar egna beslut, men vi anser oss inte vara överlägsna djuren för det. Vi inser att även djur fattar sina egna beslut, och att även de är individer.
Vår åsikt om Gud är att vi är Gud. Vi är alla våra egna gudar. Gudar över våra öden, vi formar våra liv. Våra val och handlingar bidrar till att skapa oss saker vi vill ha ut av livet. Vi är skaparna, och vi är de enda som har rätten att bestämma över oss själva.

Historiesyn

Man kan inte frångå det faktum att våra tankar blivit till utefter vad vi upplevt i våra liv och de tankar det väckt. Därmed har samhället vi haft kring oss givit börd till det vi är idag. Om man hade växt upp i en annan kultur hade man säkerligen formats annorlunda. Saftanismen har formats efter en västerländsk kultur, och det märks tydligt. Man kan hävda att samhället format oss, men är det inte lika mycket vi som formar samhället? Om vi alla reser oss upp och vågar vara oss själva, har vi då inte format samhället efter vad vi verkligen vill? Fast historiska skeenden visar på att vi jämt och ständigt hellre fogar oss i vad som sker kring oss. Vi har ofta formats till att kritiskt syna vår omgivning men att även försöka se den från mer än ett perspektiv. Dock är det sällan vi blir visade mer än ett perspektiv. Att se saker ur mer än ett perspektiv är en viktig del av att vara en Saftanist.
Att utvecklas är ett stort mål inom Saftanismen.
Personligen anser jag mig utvecklas efter varje ny sak som sker i mitt liv, och jag strävar konstant efter mer kunskap. En Saftanist ska alltid våga vandra framåt, våga ta för sig och lära sig av sina erfarenheter.
Ifall tiden är linjär eller inte bryr vi oss därmed inte om. Det påverkar inte våra beslut.

Verklighetssyn

Hur världen egentligen kom till bekommer inte hur vi lever våra liv. Den verkligheten vi lever i är i vårt nu, och därmed påverkar inte världens uppkomst den. För Saftanismen är det väldigt viktigt att må bra i det nuet man befinner sig i. Vantrivs man i sitt nu, bör man genast göra ändringar för att finna ett välbefinnande.
Det är även en stor del av i att finna meningen med sitt liv. För meningen med livet är olika för varje individ. Därför är det upp till var och en att finna meningen i sitt eget liv. Att finna det som bidrar till ditt välbefinnande kan mycket väl vara själva meningen med just ditt liv. Det är även viktigt att acceptera det faktumet att andra inte har samma mening med sina liv som just du har. Det finns filosofer som ifrågasätter ifall världen är något mer än vad vi själva kan förnimma. Om ett träd faller i skogen utan att någon ser det, faller det verkligen då? Vilket alltså skulle innebära att världen slutar existerar ifall vi inte är i direkt närhet med den. Världen är alltså bara i ditt sinne. Ett sådant synsätt förkastar Saftanismen.
Världen består av mer än det vi personligen kan se, höra, lukta, känna eller smaka. Världen är inte så liten. Världen slutar inte existera bara för att vi lämnar den.
Givetvis ändras världen av vår närvaro, och vi har våra egna uppfattningar om saker och ting. Där skiljer Saftanismen inte mycket från de gamla sofisternas läror, om att världen på det viset är subjektiv och ändras utefter vad varje individ ser i saker och ting. Fast grunden förblir den samma. Det handlar bara om olika perspektiv.

Som Saftanist tror man varken på en ren materialistisk-, eller en ren idealistisk-verklighet. Både det fysiska och psykiska fyller olika funktioner för att skapa vår verklighet. En viktig del av Saftanismen är att inse att varje mynt består av två sidor. Även om det ibland kan vara svårt att inse. Ibland ligger myntet plant på ena sidan, och man kan lätt missa andra sidan, trots att den finns där.